Urmakaren kom försent.

Två tulpaner som sluter sin blomma i skenet av solnedgången. I väntan på en dag med ljusa strålar. För det är väl så dem flesta fungerar. Sluter sig när mörkret faller in och öppnar sig inte igen förrän det är över.
Vilsenhet och rädsla inför det oundvikliga. Onödig egenskap men vi alla har den.

Vi alla åldras för var dag som går. Just det befarar mig. Försöker bli ung på nytt. Försöker göra allt det jag aldrig kunnat eller fått. Tar tillfället i akt och skiter i andra. Det är jag som är centrum. Just nu. För jag trivs inte i denna situationen.
Jag behöver förflytta fokus till någon annan. För jag gillar det. Jag älskar det! JAG ÄLSKAR DET!!
Älskar är ett starkt ord som endast bör användas med varsamhet. Det kan förstöra mer än det kan skapa.

Uträtta konstverk i detta samhälle är en prestation i sig. När jag gör det så väcker det beskådarnas avsky. Förstår inte varför. Det är väl nått dem inte vill se. Varför? Jag får aldrig något bra svar på det. Det är väl nått dem inte vill ska uttryckas på något sätt. Men det är ju naturligt. Allt är naturligt! Finns ingenting som är utanför naturens makter. Jag vill skapa. Skapa en gata till ett slott. Eriksgatan 22 B. Där ska hon sitta. Glimta fram bakom gardinen. I dunkel belysning skymtar man bh-kanten. Hon gör något. Ser ut som hon pratar med någon...

Hur var det vi sa? Ska allt komma till en när tiden är den rätte? Vi får väl se.. Tick Tack Tick Tack...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0