Försvinn ur min värld
"Din ondskefulla människa! Du förtjänar det värsta!" Jaså? Jag är av en helt annorlunda åsikt. Är man ond för att man saknar empati och sympati? Är man ond om man rent ut sagt önskar livet ur någon? Är man ond om man faktiskt skulle le och glädjas av någon annan människas död?
Är jag ond?
Sedan urminnes tider har vi alla sett till vårt eget bästa. Finns inget som heter "helt oegoistiskt". Alla tjänar nått på allt. Oavsett vad det är.
Men jag är kanske ond. Ta mig för den jag är isf. Jag skulle le och skratta om vissa människor ramlade ihop och dog. Ännu mer om dem begick självmord. Dem kanske inte förtjänar att dö men deras död skulle ändå förgylla mitt liv. Mitt välmående. Min lycka.
Dem kanske inte har något speciellt stort inflytande på mitt liv som det är idag. Dem kanske inte excisterar i det över huvudtaget. Dem kanske bara är ett minne. En vetskap om excistens. Men den värld jag lever i skulle vara en bättre värld om vissa försvann ur den. Och det är ganska många det.
Jag har inte makten att kunna rensa upp slammet själv. Men jag önskar jag hade. Fast å andra sidan.
Är jag ond?
Sedan urminnes tider har vi alla sett till vårt eget bästa. Finns inget som heter "helt oegoistiskt". Alla tjänar nått på allt. Oavsett vad det är.
Men jag är kanske ond. Ta mig för den jag är isf. Jag skulle le och skratta om vissa människor ramlade ihop och dog. Ännu mer om dem begick självmord. Dem kanske inte förtjänar att dö men deras död skulle ändå förgylla mitt liv. Mitt välmående. Min lycka.
Dem kanske inte har något speciellt stort inflytande på mitt liv som det är idag. Dem kanske inte excisterar i det över huvudtaget. Dem kanske bara är ett minne. En vetskap om excistens. Men den värld jag lever i skulle vara en bättre värld om vissa försvann ur den. Och det är ganska många det.
Jag har inte makten att kunna rensa upp slammet själv. Men jag önskar jag hade. Fast å andra sidan.
Världen påväg upp
Alla hinner ifatt mig, och går om mig. Min värld kollapsar. Min vinnarskalle tar stryk. Jag var där. I första led. Visionernas rättfärdiga härskare. Jag börjar väl bli normal antar jag. Som man ska vara. Eller ska vara, som alla andra är. Jag blev det bara lite tidigare än normalt. Sissådär 20 år.
Allt kollapsar men jag kan inte göra nått åt för att stadga upp konstruktionen. Kan bara vänta på att lösningen kommer automatiskt. Jag fyller 28 år om sex månader. Samtidigt fyller några klasskamraters barn tolv år. Inte mitt. För barnkalaset har inte börjat än. Uppskjutet pga beslutsamhetsångest angående färgen på ballongerna. Jag förespråkar rosa.
Det är trots allt världens naturliga gång.
Att allt sorteras. Men jag är påväg upp för branten igen. Med nya mål och sikten. Har nya erfarenheter och tillvägagångssätt. Mäktigare och bättre än någonsin. Vilket kommer skrämma er.
Allt kollapsar men jag kan inte göra nått åt för att stadga upp konstruktionen. Kan bara vänta på att lösningen kommer automatiskt. Jag fyller 28 år om sex månader. Samtidigt fyller några klasskamraters barn tolv år. Inte mitt. För barnkalaset har inte börjat än. Uppskjutet pga beslutsamhetsångest angående färgen på ballongerna. Jag förespråkar rosa.
Det är trots allt världens naturliga gång.
Att allt sorteras. Men jag är påväg upp för branten igen. Med nya mål och sikten. Har nya erfarenheter och tillvägagångssätt. Mäktigare och bättre än någonsin. Vilket kommer skrämma er.
