Mannen har börjat snusa! Mer kvinnlig än någonsin...
Världen besitter en egenskap som jag inte förstår mig på. Begreppet kallas rädsla.
Som en god vän sa: " Det äro i ljusets tider samhället visar sin
fullständiga förmåga att manipulera sina medmänniskor. Ty hösten
inträder med dess ouppsåtliga avslöjanden om verklighetens sanning."
Innebörden är tvetydig men från säkra källor kan jag bekräfta att den är allt annat än väl menad.
Tillförlit och förtroende torde vara samhällsrelationers grundbyggstenar. Istället byggs relationer på egenskapen rädsla. Rädsla för varandra. Ni kanske inte håller med, och det har ni all rätt till. Dock innebär det nog dessvärre bara att ni återigen lever i en bubbla. Dessa förbannade bubblor som världen förpassas till. En tillflyktsort när livet kommer för nära inpå. De för inte med sig något annat positivt än en skyddsbarriär mot att bli sårad på djupet. Återigen byggs liven upp grundat på rädsla. Ni kanske vill ha en förklaring?
Rädsla är naturens inbyggda försvar mot det okända. Mot hoten och det övermäktiga. Rädsla bidrar till att man är försiktig, tar mindre risker, som så oftast enbart går på redan utstakade stigar. För vad kan hända om man tar en risk?
Relationer byggs inte upp grundat på kärlek utan rädsla att förlora den man älskar. Besitter man inte rädsla i en relation är man inte heller rädd att förlora nått. Är man inte det så bör man heller inte befinna sig i relationen.
Besitter man inte rädsla har man heller inget att förlora.
Insåg nyligen att jag är vettskrämd. Vettskrämd att världen verkligen är så som man upplever den. Jag trodde jag gjorde rätt i att gå ut offentligt med min fertilitet. Jag kanske begick ett misstag.
Som en god vän sa: " Det äro i ljusets tider samhället visar sin
fullständiga förmåga att manipulera sina medmänniskor. Ty hösten
inträder med dess ouppsåtliga avslöjanden om verklighetens sanning."
Innebörden är tvetydig men från säkra källor kan jag bekräfta att den är allt annat än väl menad.
Tillförlit och förtroende torde vara samhällsrelationers grundbyggstenar. Istället byggs relationer på egenskapen rädsla. Rädsla för varandra. Ni kanske inte håller med, och det har ni all rätt till. Dock innebär det nog dessvärre bara att ni återigen lever i en bubbla. Dessa förbannade bubblor som världen förpassas till. En tillflyktsort när livet kommer för nära inpå. De för inte med sig något annat positivt än en skyddsbarriär mot att bli sårad på djupet. Återigen byggs liven upp grundat på rädsla. Ni kanske vill ha en förklaring?
Rädsla är naturens inbyggda försvar mot det okända. Mot hoten och det övermäktiga. Rädsla bidrar till att man är försiktig, tar mindre risker, som så oftast enbart går på redan utstakade stigar. För vad kan hända om man tar en risk?
Relationer byggs inte upp grundat på kärlek utan rädsla att förlora den man älskar. Besitter man inte rädsla i en relation är man inte heller rädd att förlora nått. Är man inte det så bör man heller inte befinna sig i relationen.
Besitter man inte rädsla har man heller inget att förlora.
Insåg nyligen att jag är vettskrämd. Vettskrämd att världen verkligen är så som man upplever den. Jag trodde jag gjorde rätt i att gå ut offentligt med min fertilitet. Jag kanske begick ett misstag.
Kommentarer
Trackback
