Stackars lilla psykolog.

I stundens hetta utvecklades ett begär efter makt. Makt att styra folket. Så som så många andra i världshistorien gjordes därmed tappra försök till banbrytande ockupationer i en värld full av anarkism.
Likt Führens hämndaktioner gentemot Heydrichs mördare, krävs oftast överdrivna styrkor för att spräcka samhällets ideologi. Führens order gick ut på att i varenda by där någon av Heydrichs mördare hade bott skulle SS avrätta alla män, skicka alla kvinnorna till koncentrationsläger och alla barn med ariskt utseende skulle sändas till Tyskland. Resten skulle dödas på andra sätt och byarna skulle jämnas med marken. Totalt arresterades, deporterades till koncentrationsläger eller avrättades, 13000 personer. Heydrichs två mördare gömde sig i en kyrka som efter tips stormades av en Gestapo-styrka på 800 man.
Det kallar jag utnyttjande av resurser.

En annan som varken är diktator, har egen Gestapo-styrka eller folket bakom sig, får väl försöka på annat vis. Förstår tanken bakom terrordåd. Problemet ligger mestadels i att dådens skugga nästan aldrig upplevs av huvudpersonen. Det handlar mer om ha en ståndpunkt i samhället. Stå för någonting. Visa sin åsikt.
Sen flera år har undertecknad betäcknats med skobombaren. Bäraren av en tickande bomb som förr eller senare kommer detonera. Stackars lilla psykologilärare. Kan inte varit lätt.
Såhär i efterhand kanske hon hade rätt. Detonatorn har dock sprungit iväg på villovägar. Bara inte ett litet oskyldigt barn i Etiopien tar fel på en helt vanlig landmina och den bortsprungna detonatorn. Följderna blir avsevärt olika.

Insåg nyligen att mörkret är mörkare än ljusets skuggsida. Att hoppet bara är en illusion och att livet byggs upp av ens minnen.  Så som Gilles Garnier sade efter att han erkänt sig ha dödat och lemlästat fyra barn -"Jag var hungrig."  Hungrig på det förbjudna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0