Rök mentol och håll käft.

Korten på bordet. Med tanke på den mängd läsare jag har på denna sida så kan jag ställa till det för folk. Korten på bordet. Det är ett uttryck man bör begrunda innan man använder sig av. Det kan gå illa utan eftertanke.
Vet faktiskt inte om jag tror på att människan kan förändra sig. Jag önskar och vill att man besitter den förmågan och möjligheten. Frågan är om man kan. "Jag vill ha tillbaka henne!!" vs "Aldrig så som han har svikit mig!" och då är inte ens korten på bordet. Vet du vad det skulle innebära? Vet du vad det skulle innebära om jag nån gång skrev ett inlägg utan några som helst hämningar? Bara skita i all moral och etik. Helt enkelt lägga korten på bordet. Alla korten. De flesta andra har mer att förlora på det än jag själv.

Moralpanik i samhället. "Hur kan man göra så?!" Vem bryr sig egentligen. Egentligen är vi alla enorma egon som bara tänker på oss själva. Det är så världen är uppbyggt. Och så världen kommer fortsätta fungera i all evighet. Det är inte så konstigt. Finns betydligt märkligare saker att fundera över. Varför min ena hund diggar Robbie Williams medans den andra är helt ointresserad.

Vi ska snart gå in på vad jag egentligen vill. Vad det är jag söker och letar efter. Snart är en definitionsfråga. Inom sinom tid. Någonstans mellan "nu" och "för sent". Jag känner stress. Stress som ökar hjärtats kapacitet att pumpa ut blod i mina ådror. Stress som skapar panik i min själ. Stress som försämrar förmågan att se klart. Stress är en av anledningarna till varför jag skyndar långsamt. Stress är nämligen ingen bra egenskap när man ska fatta beslut. Definitivt inte när det är stora livsavgörande beslut. För det är just så jag ser på det. Det är inte som att välja lösgodis i affären, eller om man ska röka mentol eller ej. Det handlar om huruvida man ska leva eller ej. Om att se in i framtiden utan att besitta kunskapen att göra det.
Chansa. Det kan ni göra som anser att ni har råd att göra det. Det har inte jag. Att folk inte förstår det. Att ni inte besitter kunskapen att kunna läsa mellan raderna. Det är så simpelt. För inte måste jag väl vara så övertydlig och läsa åt er?
Jag är trött på viss typ av understimulerad hjärnkapacitet. Eller bristen på hjärnkapacitet snarare. Varför skulle jag resa mig upp och smälla till dig på käften? Varför är du rädd för verkligheten? Varför flyr du in i något du tror är coolt? Det kommer förgöra dig. Det är bara en tidsfråga. Så vill du veta varför jag inte tar till handgemäng? Du besitter egenskapen att du kommer göra dig själv mer skada. En skada som smärtar dig enormt mycket mer. Och om det inte sker så får väl jag hjälpa till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0