fabriknrsju

Är det mitt fel? Seriöst.
Det höll sig några timmar. Bang Bang Bang. Allt slår på mig. En efter den andra. Jag är väl helt enkelt bara så långt ifrån man kan komma att vara resistent. Vill skriva en livshistoria. Eller den där boken jag nämnde. Erosion, det ofrånkomliga. Men motivationen finner man i glädjen. I tillfredställelsen.
Sånt existerar inte.